Nu i veckan var jag tvungen att ta bort min älskade Smulan (eller Snövit som hon hette i stamtavlan). Hon skulle snart ha fyllt 13 år och hon har varit pigg och frisk ända tills nu. Åldern tar tyvärr ut sin rätt. Smulan var min första dansk/svenska gårdshund och vi har hittat på massor av roliga saker under åren. Det hon älskade mest var att träna och tävla agility och vara ute på åkrarna här hemma och springa. Hon var en helt underbar hund att träna med. Hon har också varit en duktig mamma och fått 5 valpkullar. Alla mina hundar (förutom Pärlan som är inköpt) härstammar från henne. Jag har både barn och barnbarn till henne här hemma. Ett stort tack för allt under alla år Smulan. Vi saknar dig! Sov gott!
Fina fina Smulan! Hon var mormor till både Hugo och Olga. Minns när jag hälsat på er, hon har alltid varit först att vilja sitta i knät och bli klappad.
SvaraRaderaDet är ändå skönt när de är friska in i det sista.Ett långt och friskt liv är värt mycket.
SvaraRaderaHur det än är så är det tungt att mista en trogen vän!
SvaraRaderaÅh, vad tråkigt! Men som alltid är man ju iaf tacksam när de har fått leva ett långt, lyckligt liv... Kram på er!
SvaraRadera